Recensioner

Konsertrecension Södermanlands Nyheter 4 febr 2015 (bilder i länken)

Slår gnistor om deras samspel
Femsträngad fiol: Emma Ahlberg
Harpgitarr: Daniel Ek
Nyckelharpor: Niklas Roswall
Koordinaten, Oxelösund
MUSIK
Tänk vad svensk folkmusik kan vara mycket i dag. Och så olika och från så många grupper.

I går var det trion Ahlberg, Ek & Roswall som spelade sig in i den stora publikens hjärtan i Oxelöund. Det är jag rätt säker på åtminstone om man gillar att gamla låtar får nytt liv genom att spelas otroligt tekniskt drivet plus några skopor av moderna kryddningar. Roligt också att skolbarn i vårt län fått ta del av detta på konserter som ordnats av Scenkonst Sörmland. Hoppas att något barn fick inspiration till eget musicerande.

Alla dessa tre kan spela hur fort som helst och så att det verkligen slog gnistor om deras samspel. Det är de i och för sig inte ensamma om. Men det fanns något alldeles extra samspelt i stråkföringen hos Emma Ahlberg och Niklas Roswall. Alltså det där som gör att man tror att det inte är möjligt med en sådan synkronisering. Dessutom fanns det
både snärten och suget fån stråken, och så den där makalösa skjutsen det blir från upptaktsnoten precis före taktstrecket. Sedan turades de om med att kompa och att spela i stämmor. Säkert välrepeterat efter många spelningar men med glädje.
Många folkmusikgrupper använder vanlig gitarr eller mandola för att kompa. Men den här gruppen är unik eftersom Daniel Ek spelar på den enda 16-strängade harpgitarr som finns i
världen.
Ofta lät den ljus med ett capotasto långt upp på halsen. Men den extra bassträngen kunde låta rätt mäktig genom högtaleriet men aldrig för stark. Och inte på länge glömmer jag hur skimrande de himmelska tonerna från harpsträngarna klingade, som vore pärleporten på glänt. I andra låtar kunde Daniel Ek tillåta sig att hotta upp rätt mycket i modern anda. Men inte mig emot. Hela den här kvällen blev som en vitamininjektion i denna vinter av missnöje.
Det enda jag saknade var faktiskt sång i någon låt. Annars var det bra variation med musik från både Skåne och Medelpad. Och virtuos knaverlek som nog aldrig Eric Sahlström kunde drömma om, och det på en kopia av en Mora-harpa fån 1526, alltså samtida med bibelöversättningen ”Thet Nyia Testamentit på Swensko”. Eller skånsk rikemansmusik i en svit danser från sent 1700-tal. Plus senare, snurrande polskor med tvärtajta övergångar men inte alla starka och snabba utan varierade i uttryck.
Då har jag inte ens hunnit börja berätta om mördaren Diger-Jankes hemskt sugande vals i moll.
Fride Jansson

Ahlberg, Ek & Roswall
Vintern” (Dimma)
En ny trio med Emma Ahlberg, fiol, Daniel Ek, gitarr och Niklas Roswall, nyckelharpa. Tre sällsynt begåvade solister spelar känsligt och lyhört ihop. Många fina tradlåtar från när och fjärran men också kul egna bitar. Flott!
-Peter Ahlbom, Spelmannen nr 2, 2012.

Recension i Lira (klicka här)

En vinter för alla årstider
Ahlberg, Ek & Roswall
Vintern
Dimma/Border
Helt nyligen släppte gruppen Silfver sin debutskiva. En skiva som på ett förnämligt sätt kombinerade barockmusik med svensk folkmusik. I min recensionen uttryckte jag en önskan att fler skulle tordas föra samman de skenbart skilda musiktyperna. Ahlberg, Ek & Roswall – med förnamnen Emma, Daniel och Niklas – fortsätter inte helt i den riktning som Silfver pekade ut, men Daniel Eks gitarr ger icke desto mindre stundligen en lätt och mycket smakfull touch av renässans och tidig barock.
”Vintern” är trions debut och det är en mer än övertygande sådan. Det är en uppvisning i vad som kan hända när den svenska folkmusiken rycks ur händerna på stelbenta folkrockband och trötta TV-spelmän. Ahlberg, Ek & Roswall har ett driv och en attack som jag förknippar med den folkmusik som fanns långt före kommersialismens tid. Låt vara att gitarren inte är ett urtypiskt svensk folkinstrument; det jag pratar om här är essensen. Och essens är något som denna unga trio har gott om.
Fiolen (trakterad av Emma Ahlberg), nyckelharpan och gitarren är så tätt förenade på ”Vintern” att det ibland är omöjligt att skilja dem åt. Vill man höra ett sammansvetsat samspel är detta ett skolexempel. Det svänger och gungar, det har passion och driv. Om inte detta är kärlek till musiken vet jag inte vad som skulle vara det. Att trion har en genuin hängivenhet till och förståelse för sin musik märks ytterligare i att jag först inte reflekterade över att mycket av materialet faktiskt är nyskrivet! Bli inte förvånade om vi i framtiden får höra om ”Polska efter Daniel Ek” (som i ”Kvarnforsen”) eller ”Polska efter Niklas Roswall” (som i ”Nysnabben”). På samma sätt som vi idag helt självklart hör ”Polska efter Lejsme Per” eller ”Polska efter Hjort Anders”. Dessa tre unga musiker ingjuter en sådan energi i musiken de spelar att de gott och väl skulle kunna bli namn för framtida generationer av svenska folkmusiker.
”Vintern” är en fröjd för öron trötta på tillrättalagd mysmusik på fiol. Här finns all den attack jag saknat sedan Två Fisk & En Fläsks debutskiva för – hemska tanke! – över ett decennium sedan. Precis som hos dem finns det i Ahlberg, Ek & Roswalls musik en stort mått av rock’n’roll. Inte som form (Ahlberg, Ek & Roswall är inte burdusa), men som innehåll. När allt kommer omkring var våra gamla spelmän sin tids rock’n’rollare. Vår kulturs bluesmän. Och ja, det är bland dem som dessa tre ungdomar placerar sig med sin musik.
Har man om så bara ett flyktigt intresse för svensk folkmusik, hur ytligt den än må vara, är ”Vintern” en skiva som måste höras. Går intresse för musiken djupare, till en nivå som stavas kärlek, är det en skiva som är rena uppenbarelsen. Att det skulle komma en bättre skiva i genren i år är helt osannolikt. Troligare är att det kommer att dröja många år innan det släpps en ny med samma driv, pondus och auktoritet. Eller, bättre upp, tills Ahlberg, Ek & Roswall släpper sin nästa platta.
-Peter Sjöblom, Tidningen Kulturen, 11 juli 2012.
VINTERN
Ahlberg, Ek & Roswall
(Dimma/Border)
Betyg 4/6
Helt fel i säsong kommer plattan Vintern, med snöiga bilder på trion Emma Ahlberg (fiol), Daniel Ek (harpgitarr) och Niklas Roswall (nyckelharpor) i cd-häftet. Men musiken kan uppskattas året om. Det utmärkande draget är en fin barockklang genom Eks 16-strängade harpgitarr, Roswalls gammaldags moraharpa och låtvalet där flera polskor har drag av barock, främst polskorna efter skåningen Jeppa Nilsson och medelpadingen Ernst Annell. Plattan är dock något lång och spretig. En renodling av det barocka hade inte skadat, som en parallell till projektet Silfver (också på bolaget Dimma, se SvD 5 juni).
-Kalle Tiderman, Svenska dagbladet,11 juli 2012.

AHLBERG, EK & ROSWALL 
Vintern
(Dimma)

Betyg: 4/5

Ibland är folkmusik traditionsbevarande. I?bland traditionell med ny fräsch luft. Den här oftast dans-anta musiken – men med inbyggd melankoli – är väldigt uppfriskande. När man skriver om svensk folkmusik är det lätt att börja prata om att man ser milsvida skogar och sjöar framför sig. Det blir lätt klyschigt, men läs gärna mellan raderna. Emma Ahlberg på fiol, Daniel Ek på gitarr och Niklas Roswall på nyckelharpa och moraharpa imponerar minst sagt på sin debut och man glömmer att det bara är tre personer som spelar. Och låt er inte avskräckas av skivans titel. Musiken funkar även i sommar.
Lyssna på: Huldrasviten

-Ola Claesson, Smålandsposten, 11 juli 2012.

Klokt att starta eget.
Betyg: 4/5
Trion Emma Ahlberg, Daniel Ek och Niklas Roswall, på fiol och gitarr respektive nyckelharpa, har sitt ursprung i gruppen Ranarim där samtliga förekommit. När man hör deras första cd i trioformatet slås man av att det måste ha varit ett klokt beslut att starta eget. 

Ty det här är en grupp som sticker ut, förenande ett häpnadsväckande rytmiskt driv och virtuoseri i en polska som Nysnabben, med ekon av medeltida musik och barock som i stunder ger musiken ett arkaiskt, suggestivt drag. Som ett titthål in i det förgångna.

Här finns ett starkt kollektivt groove, fina soloinsatser och kommenterande effekter mellan instrumenten, där även Daniel Eks 16-strängade harpgitarr får en framträdande funktion och ibland sticker fram i solistrollen, med smak av såväl harpa som luta i klangen. Detta i traditionellt låtmaterial hämtat från trions hemtrakter i Skåne och Medelpad.
-Ulf Gustavsson, UNT, 18 juli 2012

 

Får lyssnaren att spetsa öronen
Betyg: 4/5
Titelmelodin anger direkt stämningen på trion Ahlberg, Ek och Roswalls första album. Deras medryckande och engagerande allvar i egna polskan ”Vintern” spetsar lyssnarens öron. Huldrasviten lyfter fram deras instrumentala skicklighet och originalitet och på det sättet fortsätter det genom hela albumet.
Daniel Ek spelar handbyggd 16-strängad harpgitarr, Niklas Roswall spelar nyckelharpa och moraharpa och Emma Ahlberg spelar fiol. Alla tre är virtuoser på sina instrument.
Trion spelar även traditionell folkmusik, med bred geografisk utgångspunkt. Emma Ahlberg är från Sundsvall, Daniel Ek är från Lappland och Niklas Roswall är från Skåne.
Bästa låt: Emma Ahlbergs schottis ”Juli”
-Lars Landström, Allehanda, 8 augusti 2012

Vintern
(Dimma)
Betyg: 4/5
Niklas Roswall och Daniel Ek, två medlemmar i tyvärr insomnade Ranarim har gått samman i ett nytt spännande folkmusikprojekt. Tillsammans med Emma Ahlberg, fiol, bildar de trion ”Ahlberg, Ek, Roswall” – och jag må säga att även om namnet inte hör till de kreativt påhittiga, så är musiken verkligen det.
Här virvlar polskor och schottisar, mestadels från hemlandskapen, Medelpad och Skåne, men också en och annan egen komposition. Genomgående är tydliga barockmarkörer i klang och rytmik där Niklas nyc-
kelharpa och Emmas fiol ger en lätt ålderdomlig klang. Men särskilt är det Daniels fina gitarrspel som sätter karaktären. Han använder en 16-strängad så kallad harpgitarr och variationsmöjligheterna tycks oändliga.

Titelspåret ”Vintern” efter spelmannen Ernst Annell i Medelpad är kul. Det var en av de första låtarna som gruppen satte i vintras, men jag gillar särskilt Huldrasviten, en genialisk polskemix, och Niklas egna låt ”Nysnabben”, en rasande snabb polska. Det här är en verkligen lovande debut.
-Magnus Börjesson, Nerikes Allehanda.

Folkmusiken när den är som bäst
Betyg: 5/5
Onsdagslunch
Med: Emma Ahlberg, Daniel Ek och Niklas Roswall
Publik: Mer än fullsatt
Alldeles uppenbart har trions rykte förekommit dem då Kulturmagasinets entré är överfull med folk när Matforstjejen Emma Ahlberg och hennes spelmanskollegor Daniel Ek och Niklas Roswall intar scenen på onsdagslunchen.
Efter att ha följt med min morfar och farfar (dragspelare) på diverse spelmansstämmor i trakten genom åren har jag flera gånger fått lyssna på Emma Ahlberg och jag är inte ett dugg förvånad att hon numera är både riksspelman och har vunnit låt-SM. Nu var det dock länge sedan och det har hänt mycket sedan sist. När hon nu har sällskap av musiker i världsklass (Niklas Roswall blev världsmästare i kromatisk nyckelharpa 1996) är mina förväntningar ganska höga.
När jag hittat en ledig plats längs väggen drar de igång den första låten. Och jag får samma reaktion som de allra flesta i publiken, jag kan helt enkelt inte slita blicken från musikerna på scenen.
Daniel Eks speciella harpgitarr ger ett fantastiskt härligt basljud och tillsammans med Emma Ahlbergs fiol och Niklas Roswalls nyckelharpa så vävs melodierna ihop på ett fantastiskt sätt. Skickligheten går inte att ta miste på.
De blandar egna stycken med bland annat triolpolska från Borgsjö och slängpolska från Skåne och intensiteten i spelningen sjunker inte någon gång under de cirka 45 minuterna.
Att några ungdomar börjar dansa till musiken lyfter dessutom hela stämningen.
Den här upplevelsen påminner mig om somrarna när man var barn, och genast känns den bästa årstiden inte lika långt borta.
Det här måste vara folk­musik när det är som bäst.
-Mikael Tjernström, Dagbladet, 22 mars 2012.

Ahlberg/Ek/Roswall
Betyg: 3/5
Detta har varit de skickliga yngre svenska folkmusikbandens skivsommar. På ”Vintern” ger Emma Ahlberg, fiol, Daniel Ek, harpgitarr, och nyckelharpisten Niklas Roswall titelpolskan en behandling à la Vivaldis årstider. Även därefter kan en frisk barockfläkt dyka upp hos den djupt folkmusikförankrade trion som samspelar med täthet, driv och intensitet.Bästa spår: Jeppsons g-moll
-Alexander Agrell, Sydsvenskan, 22 aug 2012.

Ahlberg, Ek & Roswall
Vintern (Dimma/Border)
Betyg: 4/5
FOLKMUSIK. Mest känd i denna trio är nog Niklas Roswall, nyckelharpa, en av grundarna av nu insomnade gruppen Ranarim, men Emma Ahlberg fick äran att skymta förbi vid årets Polarpris när hon med sin fiol ledde Paul Simon och Yo-Yo Ma in i konserthuset. Daniel Ek är inte mannen som skapade Spotify utan en gitarrist från Vuollerim med en 16-strängad harpgitarr som kan låta både som gitarr och kantele. Tillsammans spelar de låtar med fokus på Skåne och Medelpad men även en del egna låtar. Känslan är på det stora hela svensk folkmusik även om inspiration från barock och Skottland anas. Titelmelodin Vinter balanseras fint av Emma Ahlbergs varma schottis Juli.
-Ulf Torstensson, Norran, 26 sept 2012.